Som om pilen träffade mitt i hjärtat!
Jag vet att många där ute väntar på uppdatering. Och jag har faktiskt massor med foton som jag skulle vilja visa er.
Men tiden är alltid knapp.......
Fast just nu har jag så STORT skrivbehov OCKSÅ...
(Varnar känsliga läsare och tittare för detta inlägg)
Igår när jag öppnade mina ögon,
så kände jag direkt, att IDAG är DAGEN.
Dagen då jag skulle kunna klara av att ta bort min trogna älskade hundkompis.
Beslutet kändes tungt,
men jag hade bestämt mig.
Hon var sjuk
och jag har hela tiden vart medveten om vart det bar.
Planen var att göra det hemma, i lugn och ro.
Men efter att ha ringt till två olika veterinärer, så insåg jag att det var omöjligt.
Så jag ringde till kliniken i Sundsvall.
Och jag sa; Att dt FINNS bara IDAG, för mig. Inte i morgon eller igår eller om en vecka.
-NU!!
När jag fick akuttiden så föll hela min kropp i bitar.
Jag grät och grät.
Min älskade 11-åriga vän. Som har vart mig trogen genom ALLT!
Jag kan inte med ord beskriva hur sorgen rev och fortfarande river i mig.
Jag satte mig ner med henne,
pratade, såg henne i ögonen, samtidigt som jag gjorde henne fin.
Jag rakade nos och svans... (som man gör på pudlar)
Väl inne på kliniken så fick Daniel ta över samtalet i kassadisken,
det blev för svårt.
Allt jag hann och säga var:
-Det gäller en avlivning.
Sedan var det kört....
Vi fick vänta i ett eget väntrum. Sedan var det dax.
Zarella fick en lugnande spruta i nacken. Jag la mig bredvid henne på golvet och smekte henne.
Hon såg på både mig och Daniel....
-FYY! Vad ledsen jag blir......
Daniel lyfte upp henne på bordet.
Och då sattes kanyl in i benet på henne.
Jag höll henne. Oj vad jag höll....
:0(
Min vänstra hand under hennes kind och min högra över hennes mage och smekte hennes huvud.
Och det gick fort.
När överdosen av sömnmedel sprutades in så släppte hon taget,
direkt.
Vi grät
men det var fridfullt.
Sedan lyfte jag i henne i lådan och Daniel bar ut henne till bilen.
SOV GOTT VÅRAN ÄLSKADE ZARELLA
DU KOMMER ALLTID ATT FINNAS I VÅRA MINNEN
OCH HJÄRTAN.
DEN PLATSEN HAR BARA DU.
Ojojoj, vad jag gråter jag med, vet ju hur det känns, 12 juni var precis ett år sen vi tog bort vår vän, på sidsjön, dom är så mjuk och go personalen där, allt gick så lugnt och fint till.
Men saknaden blir stor och för oss fortfarande stor ;-( Har dom varit med i så många år är det klart det känns, dom är ju en familjemedlem och har varit i många år.
Kram!!
Kram till er. Kan tänka mej att dett känns i hjärtat att måsta ta ett sådant beslut. Kram Marie
åååhhh nej :'( jag börjar också gråta :((
Uscha. Sitter med tårar i ögonen. Även om jag inte kände er vovve så gör det ont i hjärtat när man läser sånt. Tänker på er!
KRAM!
Åh tårarna bara rinner...
Zarella har ju funnits med HELA tiden känns det som.
Kan tänka mig att det känns fördjävligt & att sorgen är stor!
Skickar styrkekramar***
~Rest In Peace Vackra Zarella~
Varma kramar till er och pussar till vovven i himlen..
Stackars er,jag gråter när jag läser!!!!
Hur tar barnen det?
Sorgen efter ett älskat djur är lika stor som när en
människa går bort anser jag(djuren blir ju en i familjen!),gråter fortfarande ofta efter vår katt som dog i höstas.Dom som säger att "Det var ju bara ett djur"vet inte vad dom snackar om.KRAAAM til dig och din fam.
Fy vad jobbigt kan inte sluta gråta....måste verkligen beundra er som tog detta beslut innan hon började lida av sin sjukdom kram på er!
Men åh, jag gråter jag med som alla andra. Fy vad hemskt att behöva göra nåt sånt. Det är ju oundvikligt men åh vad tråkigt, jag kommer ihåg henne när vi bodde grannar i Komsta. Superfin vovve.
//Gunilla B
Ja tyvärr är det ju beslut man måste ta ibland. Jag känner verkligen med er. Vet ju att du haft henne så länge så det måste varit jätte tufft för er.
Sänder en styrke kram från mig & Kruse
Zarella kommer att vaka över er från himlen. Det är jobbigt, men det var det rätta beslutet, nu slipper hon lida. Får tårar jag med, precis som de andra som har skrivit! Det är jobbigt att mista en familjemedlem, men vet du, om man tänker på vad man har och inte på vad man mist, så kanske det kan hjälpa hjärta att släppa sorgen, iaf litegranna. Kram till hela familjen.
Usch jag vet inte vad jag ska säga alla de övriga har redan sagt allt jag känner.Minns när vi fick ta bort Stella ett fruktansvärt ögonblick,känner med dig kram/Gittan
Vill börja med att säga att jag känner MED er, alla de som rycker på axlarna och säger "men det var ju bara...." vet inte hur ONT det verkligen gör.
För ont gör det....jag kan än i dag gråta och bli ledsen i bland över min första katt, han som då var min allra bästa vän, och då har det ändå gått nästan 28 år sen han dog...så saknaden finns med en.
Vill dela av mig med en underbar text som jag alltid delar med mig av när någon mist ett älskat djur....REGNBÅGSBRON heter den.
********************************************
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och alla våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskad huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…
KRAM!
Du är MYCKET klok och förståndig Carro,du har gjort det som är vår plikt som djur ägare,att se till djurens bästa och sätta deras liv och leverna i första hand.Det du nu har gjort är baksidan av att vara djurägare,det svåraste beslutet man kan ta.Men du gjorde det för hennes bästa så hon tackar dig nu för att ha fått gått vidare till djurhimlen där inga sjukdommar eller andra tråkigheter finns.Jag vet så väl också hur ONT det gör,hur hemsk man känner sig.Men hon är för alltid en del utav ditt hjärta,och det kommer du bära med dig resten utav ditt liv.STORA KRAMAR
Ja gud så fin dikten var!!
ÅH, FY VA HEMSKT.. tårarna sprutar.. ser knappt vad jag skriver.. vilken fuff dag för dig!!! Men hon finns ju i ditt minne och kommer alltid att finnas med dig! stoor kram
Blää nu gråter jag
