Djupingen om vänskapen.
Alla människor bär ju på sina ryggsäckar. Olika fulla och med olika innehåll......
Vad är vi då intresserade av när vi lär känna en ny människa...?
Vad fångar liksom vårat intresse?
Själv vill jag börja med att säga, att trots min över-sociala sida (kan man va det?), så har jag dock en väldigt självständig sida. Som kräver S T O R T utrymme. Alltså jag behöver ganska mycket tid för mig själv, för att må bra.
Och ju äldre jag har blivit, ju mer "ytlig" har jag blivit.
Med det så menar jag att jag orkar inte längre inleda djupare vänskapsband. Jag tycker att det kan vara "jobbigt" ibland att öppna hela sin själ för en ny människa (även om det inte är det som krävs). Och likaså lyssna till en ny människas livshistoria.
Jag som alltid har vart en sån BRA lyssnare, för att jag verkligen har vart så intresserad av det vänner eller andra människor har velat prata om!! Men vart tog den psykologiska Caroline vägen?, undrar jag ibland. Kan jag ha för mycket runt om mig själv...?
Kan inte NI känna så? Att ibland så räcker det så bra med dom RIKTIGA vännerna som man redan har. Dom som ALLTID har funnits där..... Dom som man bara behöver titta på, i stället för att säga en lång mening för att dom ska förstå. Dom som ALLTID har stöttat (oavsett vilka fel man än har begått). Dom som alltså redan känner hela mig och min livshistoria, mitt hjärta.
Förstår ni?
Jag menar inte alls att jag har stängt av omvärlden. Utan jag menar att orken är borta, orken att orka ge av sig själv.....
...suck....
Känns jobbigt att insé.
Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka. För i grund och botten så älskar jag människor och alla deras lik- och olikheter. Jag har alltid älskad djupet i varje människa. Deras stora personlighet.
Jag har förmågan att kunna umgås med så gott vilken personlighet som helst. Och det är jag glad över.
Men ibland händer det faktiskt (sällan) att man stöter på en människa som man direkt kan känna att kemin inte överrens stämmer med.... Och tidigare i mitt liv kunde jag tycka att det var skit jobbigt, oacceptabelt.
Men det är faktiskt EN possitiv grej som kommit med åren. Att jag idag, inte alls behöver ödsla någon energi på den som får mig att känna så . Utan jag accepterar olikheten hos oss människor. Likväl som likheter.
Är det någon där ute som förstår vad jag pratar om??
Ålder och vänner och erfarenheter...... Är väl en sammanfattning av det hela.
Vad har ni för åsikter och tankar om sånna här saker i erat stadium i livet just nu?
Jag har vart där rätt länge. Har inga djupare vänskaper i detta nu, och känner mig rätt nöjd så. Har ju några få som känner mig utan och innan, och det räcker. Så jag förstår precis vad du menar.
Social kan man vara ändå. Men det är nåt annat.
Jag "stängde av min lyssningskanal" efter gymnasiet, för då var jag less på att ständigt leka psykolog. Och efter det ser man vilka ens verkliga vänner är.
Sjukt, men sant! Man ska inte alltid behöva ställa upp mot alla.
Ojoj... det här blev långt. haha....
Jag har aldrig känt nåt behov av att skapa nya bekantskaper. Har alltid varit nöjd med dom jag haft & som du skriver så lägger inte jag heller ner energi på såna människor som tar kraft & får mig att må dåligt!
Men visst kan det vara roligt att träffa nytt folk, absolut! Jag menar om man är på fest eller nån sån tillställning så är det skit kul med nytt folk. Men att sen "gå vidare" med den kontakten man skapade då är nåt jag sällan gör. Tycker knappt att jag har tid med dom vänner jag har redan :)
Fast ibland kan man ju känna att man vill "vidga vyerna" lite, och träffa nytt folk men det stannar oftast vid tanken, så jag är nog ganska nöjd! :)
Kram
Ring mig så FORT du kan. Har lite viktiga frågor! Det krånglar med allt just nu serrdu. Men som sagt, RING!
Jo visst kan det vara jobbigt att gå in på djupet med nya människor. Fast ibland när man träffar en del människor så bara klickar det & det är som att man alltid känt dom.
Men det är väl så när man kommer upp i åldern & man har blivit trygg & stabil så har man i regel sin vän krets.
Men håll med om att det är kul att träffa nya människor. Man får av en del en riktig vitamin injektion.
Hua va jag är posetiv i dag. Måste vara alla endorfiner som kommit under spinningen...ha ha ha.
Kram
Jag är nöjd med dom vänner jag har,några står mig väldigt nära och några inte fullt så nära,men vi accepterar varandra,helt ok om man inte hörs av på ettag osv osv men jag vet att dom ALLTID finns där för mig och naturligtvis jag för dom.Men försöker åtminstånde ringa för att höra hur allt är,DET tycker jag att man iaf kan göra för att måna om dom vänner man har.Och dom vänner man fått på den senaste tiden blir man liksom inte längre lika tight med,men allt kanske ändras igen då man hamnar på hemmet och åter har den tiden att vara social med allt och alla igen....det blir den tidens stora nöje kanske?Hahaa
Blogga Då! Lalalalala =)
